Det framskjutna årsmötet genomfördes vid Boda kvarn den 27 augusti. Avgående ordföranden Cecilia Indebetou Lennartsson hälsade välkommen och inledde med en tyst minut och en dikt av Bo Setterlind till åminnelseav de medlemmar som avlidit under det senaste året. Årsmötesförhandlingarna leddes av Jennie Fornedal, till vardags Sörmlands Hembygdsförbunds konsulent. Under år 2019 arrangerade föreningen, som just nu har 1440 medlemmarar, 27 medlemsträffar av olika slag, bl.a. Ö. Vingåkersdagen, hemlig resa, gökotta, sockensyn, städdagar, Arkivens dag, kvällsutflykt till Gotthardsberg, tio sommarkvällar vid Boda kvarn och julmarknad. Följande styrelse fram till nästa årsmöte utsågs: Sandor Nagy, ordförande, Harald Abramson, 1:e vice ordförande, Thomas Jörgensen, 2:e vice ordförande, Kristina Norström, kassör, Tommy Lundström, vice kassör, Mari-Anne Mokvist, sekreterare, Marianne Åstedt, vice sekreterare, samt Siv Tolbäcken, Cecilia Indebetou Lennartsson och Anne-Marie Schyberg. Cecilia Indebetou hade tidigare avtackats för sina sex år som ordförande men fick nu, liksom årsmötets ordförande och sekreterare, en blomsterkvast för allt arbete hon lagt ned inom föreningen.

Text: Mari-Anne Mokvist

SOMMARENS AKTIVITETER ÄR INSTÄLLDA TILLSVIDARE.

Årsmöte hålls i Boda kvarn 27 aug kl.17.oo. Endast sedvanliga årsmöteshandlingar, ingen underhållning och ingen fika. Antalet deltagare är begränsat till 50 personer så anmälan krävs. Slå en signal till Cecilia I Lennartsson senast 25/8, 070-710 03 03 om du vill deltaga  i årsmötet. Medtag Årsboken.

Östra Vingåkers Hembygdsförening genomförde årets Gökotta – den 26:e i rad i lördags 16/5. Covid-19 pandemien präglade genomförandet, men det var inget problem för de tjugo deltagarna att tillämpa rejäla avstånd under fågelpromenaden i Östra Vingåkers centrum. En ”jourhavande virolog” medföljde för säkerhets skull och delade ut munskydd. Ingemar Ernberg som ledde gökottan tillsammans med Bo Jansson är också utbildad virolog.

Morgonen var strålande vacker med klar himmel och sol, men någon vårvärme bjöd inte denna majvintermorgon på. Ottan inleddes framför gamla sockenstugan, tog riktning mot Ramsnäsvägen, sällskapet vandrade ner över moränryggen mot Botorpsängsarnas viltvatten, runt dessa och hemom uppför Kappelabacken, sammanlagt dryga tre km. Trädgårdarna kring kyrkbacken lät oss lyssna till svart och vit flugsnappare, lövsångare, svarthätta, bofink, koltrast och i skogsbrynet hördes gärdsmyg, taltrast, björktrast och rödvingetrast, med typisk Östra Vingåkersdialekt. Rödvingen bjuder på en ny dialekt var 6:e km fick vi lära oss.

Den lummiga och omslutande barrskogen på åsryggen hade nu kalhuggits, men kvar var den mjuka stigen. Trastsång hade här ersatts av fin utsikt men också ett kylslaget vinddrag från västnordväst, vilket dämpade fåglarnas aktivitet och sång. På kalhygget hördes en ensam försiktig trädpiplärka. Tre barkborrefällor hade uppsatts i förebyggande syfte, de var tomma. En gulsparv solade sig i den kvarlämnade grantoppen.  

Vi hoppade över diket väster om vattensamlingarna och den lilla ytan energiskog. En dovhjort rusade över kraftledningsgatan. På vattenytorna syntes nu en skedands kastanjebruna sida och en skogssnäppa. Den som bebor gamla trastbon.

Kaffepausen avnjöts i sol och lä vid den förfallna 80 år gamla skyttepaviljongen, där man en gång hade skytteövningar mitt under gudstjänstid. Inte bra. I solglittret fick man sällskap av ett par svarthakedoppingar med sin orangea tofs. En nyanländ ärtsångare drog tre ärt-trillarstrofer i dungen bredvid. Ingemar Ernberg ledde sin 21:a gökotta. Föreningen gav honom som uppskattning genom Siv Tolbäcken ett par unika Östra Vingåkervantar, tvåändsstickade med sockenvapnet. Han blev mycket tacksam och överraskad. 

På de öppnare vattenytorna iakttogs sothönor, svarthake, gräsand, kricka, vigg och knipa samt ett par snatteränder. Man kan säga att denna raritet blivit vanlig och på ett decennium ersatt brunanden som praktiskt taget försvunnit. Brist på honor sägs vara orsaken! Konstigt. På ett litet gungfly stod tre grönbenor vars pärlbeströdda översida gjorde sig väl i solen.

I Kappelbacken hördes en nyanländ törnsångare. Vid summeringen sammanräknades goda 41 arter, dock endast med gemensamma ansträngningar. Alla såg eller hörde inte alla. Artrikedomen får anses bero på att på denna rutt passerades många olika typer av natur, habitat. Göken hördes dock inte alls fast den torde ha anlänt för en vecka sedan. Och svalor iakttogs bara av en deltagare.

Även om denna gökotta inte bjöd på några rariteter i fågelväg så var alla nöjda med den härliga morgonpromenaden, pratstunden på distans och att en del vanligare fåglar visade upp sig fint för betraktarna. Bo Jansson och Ingemar fick en varm applåd.

Text: Ingemar Ernberg
Foto: Börje Eriksson

Sockensyn 2019-09-01

En grupp på 30 deltagare samlades vid kyrkan för vidaretransport mot Forsa Bruk. Vädret såg lite oroligt ut men den tappra skaran såg ändå fram emot besöket.

Vid Forsa Bruk berättade Anders Andersson en del historier från sin ungdom och utvecklingen av verksamheten vid spiksmedjor, pappersbruket och ”Karossen”. 

Cecilia Indebetou Lennartsson berättade i hällande regn och åska om tillkomsten av den nya bron, och hur man löst de ekonomiska problemen.

Ett något reducerat och blött gäng fortsatte till Claraberg för fika och behövlig värme och upptorkning. Under fikat berättade Roger Lennartsson om Mörkhultas utveckling på senare tid. Han beskrev de svårigheter som utvecklingen av landsbygden står inför idag.

Text: Roger Lennartsson